Hej alla barn! För minuten så är jag på ett strålande humör, har varit ute och sprungit och det var svinkallt! Men det gjorde inte så mycket, jag vart lycklig ändå av det.

Igår kom jag hem från Göteborg och som alltid när jag anländer så känner jag någon slags sorg. Även om jag verkligen längtade hem denna gång (varför vet jag inte) så drabbades jag av akut deppression. Jag kännde mig inte hemma och det känndes som om allt hade förändrats på..vad är det? cirka 5-6 veckor som jag varit borta. Men idag när jag damp ner på TT så var det inget som förändrats. Stenne retas som vanligt, Ylva och Åsa pratar på om allt mellan himmel och jord. Dennis och Johan hade nått en ny nivå i dåliga skämt. Allt var som sagt som vanligt och i sin ordning. Eller... Förutom en sak. Seppo har tydligen träffat en "fjälla". Hejade på dom när jag skulle hämta dammsugaren. Seppo knyckte lätt på nacken och hans hej lät mer som en fnysning. Tydligen är jag inte flickan nummer 1 någe mer i hans liv. Jag som tänkte fråga om han ville gå med mig på studentbalen HÖHÖ!   Men jag klarar nog mig. Kom inte krypandes tillbaka! Det säger jag bara! :P