Det där med att hitta sig själv är inte riktigt min grej. Varje gång jag tror att jag känner mig själv så upptäcker jag gång på gång nya sidor hos mig som jag inte trodde att jag hade. Oftast dåliga sidor. Ibland beter jag mig så dumt. Vill verka så hård och obrydd om känsliga saker som egentligen berör mig och gör mig ledsen. Sen blir jag jätteledsen när någon säger något nedtryckande till mig eftesom jag i grund och botten är jättekänslig och minsta lilla grej gör mig ledsen och får mig att fundera på det som hänt i flera dagar. Sen är det bra igen. 

Och helt plötsligt så blir jag mjuk, mjuk och rädd. Och blyg. Kan inte ens se vissa i ögonen, vill inte ens se vissa i ögonen. Det jag tyckte i förrgår är inte längre lika självklart. Jag förstår att jag måste framstå som ett riktigt pucko för vissa.



Disskutera, försvara, könsroller, översätta låttexter, hinna i kapp cirka 40 sidor i matten, revyrep, bio, rep med bandet, julkonsert, julbord, ten minutes, ett prov, ett till prov, ännu ett prov, nivåprov, planera, inga pengar, träna, ta ansvar, träna bas, gemu och ensamble.

Jag har det tufft just nu, mycket i farten. Jag har svårt att hinna med. Mycket svårt att hinna med till och med. Särskilt i gemu, jag har svårt att förstå vad jag håller på med och när vi sedan går vidare så blir det ju såklart ännu svårare när man inte kan grunderna. Jag tränar och tränar men glömmer ändå hela tiden bort allt.

Jag gråter för att jag inte kan, men det hjälper ju såklart ingenting, man blir bara mer täppt i näsan av det.  Att jag inte kan matte bryr jag mig ingenting om, det rör mig inte i ryggen. Men gemu vill jag verkligen kunna, lite grann i alla fall. Men det ser inte så bra ut nu på den fronten.

Jag har funderat ett tag på om jag kan ha en lättare variant av dyslexi eller dyskalkyli. Kanske, kanske inte, det skulle förklara rätt mycket i alla fall. Om inte så är jag nog bara allmänt dum i huvudet.

Angående våran ensamble så är den åt helvete. Båda grupperna suger men min grupp suger mest. Folk som inte kan släpa sina jävla rövar till lektionerna, minst tre byten av låtar har vi gjort. Folk som inte tränar på låtarna och lämnar musiksalen då det passar dom. Folk som säger att dom hatar ensamble.. Hur fan tänker man då? Är det så jättesmart att gå estet då kanske? Sedan början av september så kan vi spela två låtar, en som låter helt okej och en som låter ganska okej. Ibland. Om vi har tur. Jag kämpar på med basen, men det är jobbigt när man ska byta låt och hela tiden lära sig en ny.

Bajskorv!

Över och ut.