"Once a failure, always a retard"

Mamma och jag delade just på en pizza från Midnattshörnan och dagen till ära hade dom lagt på extra mycket ost. Jag är fet och nöjd. Jag är även  ganska (väldigt) röd och grillad eftersom jag försökte sola bort mina ränder som jag fått efter att ha använt linne hela veckan. OCH jag har även slösat nästan 600kr på två klädesplagg som jag köpte på cirka 2 minuter. Boohoo you suck!

Nu är min och Marias vecka tillsammans slut. All good things come to an end...eller nått. Vi har ju inte sett så mycket av varandra eftersom vi jobbat så olika och det har varit riktigt skönt att vara ensam och inte ha någon som hänger över axeln på en och frågar hundratusen frågor. "Varför gör du så?"  "När kommer du hem?" "Har du ätit något?" "Ska du äta något?" "Drick inte så mycket cola!" "Snusa inte!" OSV. Men vi har haft det bra, trots lite bråk om kuddar, disk och badrumsmattor...

Förra veckan var den bästa på riktigt länge, jag har varit glad, skrattat och bölat bara lite när jag slagit mig då och då. Det har varit ett så otroligt roligt gäng att arbeta med. Vi har haft så jävla kul. Vi har jobbar riktigt bra, Mårten och Seppo räknade att det tog sju timmar längre tid att sätta upp scenen förra året. Tror heller aldrig jag ätit så mycket glass som jag gjort den här veckan, typ två glassar om dagen... Först mjukglass på stan sedan hemma eftersom Maria har frysen fullproppat med B&J, pinnglass, sorbeér och gud vet allt.  Nom nom.

Nu ska jag proppa min Mp3 full med musik och börja packa, för imorgon åker jag och kommer nog inte hem förän i slutet på agusti då skolan börjar.

C ya! *vinki vink*


Beat it

Maria: Har Promoe spelat eller ska han spela?
Sofia: Men öhhh han kommer inte ens på festivalen.
Maria: DET GÖR HAN VISST!
Sofia: Nej...
Maria: JAG VET ATT HAN KOMMER! KOLLA HEMSIDAN DITT RÖVHÅL!

Vi tittar hemsidan och konstaterar snabbt att ingen Promoe kommer till festivalen.

Maria: Men du är ändå ett rövhål.

Nude desintegrating parachutist woman

Åhhh! Är helt slut i palten! Så slut så jag var tvungen att sätta mig ner och fundera och planera hur fan jag skulle orka fixa till lite käk, ta mig till duschen och göra iordning inför morgondagen. När Maria kommer hem är spisplattorna på, frysen  öppen, en alldeles för stark odör av vitlök stinker i hela lägenheten och jag har duschat mig själv och hela mattan i badrummet. "Hörrö, det går ju att ta bort mattan när man duschar!" Lyckades nästan...

Fan vad den här veckan har varit härlig (hitils), man har saker att göra hela tiden plus att det varit konstant sol. Trevliga människor att arbeta med är det också. Fast jag råkade damma en lastpall över foten idag. Fitta vad ont det gjorde. Den kommer att vara riktigt blå imorgon. Fast det är de flesta av mina kroppsdelar vid det här laget. Nu ska jag ta mig en snus och nog hoppa i sängen. Ännu en lång dag imorgon väntar.

För en lång lång tid

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det onda verkar aldrig gå över.


So real

Sitter här ensam hemma och lyssnar på Jeff Buckley och äter ost. Låter ju riktigt sorgligt, men det är inte så farligt faktiskt. Jag oroar mig mer för imorgon då det är ännu en röd dag. Avskaffa dom röda dagarna! Dom gör ingen nytta, det är ångestens dag. Allt bara står still och det finns inget att göra. Men jag tror jag tar en sväng upp till Loussabacken och springer arslet av mig så kan jag stupa i säng resten av dagen och vara nöjd med mig själv. Och äta ost...mmmmm. Mina två laster här i livet är ost och alla sorters fruktdrycker. Godis,chips, popcorn och läsk skiter jag i bara jag får ost. Alla sorter, fårost, getost, alla sorters mögelost, vanliga ostar, ovanliga ostar, konstiga ostar, gröna ostar, blåa ostar ja allt. Öh okeeeej......... jag väljer alltså att blogga om ostar en lördagkväll i juni, hur jävla störd är man inte då?

Sjukt bra text i alla fall.

Looking out the door I see the rain fall upon the funeral mourners
Parading in a wake of sad relations as their shoes fill up with water
And maybe I'm too young
To keep good love from going wrong
But tonight you're on my mind so (you'll never know)
 
I'm broken down and hungry for your love
With no way to feed it
Where are you tonight? Child, you know how much I need it
Too young to hold on and too old to just break free and run

Sometimes a man gets carried away
When he feels like he should be having his fun
And much too blind to see the damage he's done
Sometimes a man must awake to find that, really,
He has no one...
 
So I'll wait for you... And I'll burn
Will I ever see your sweet return, oh, or will I ever learn
Lover, you should've come over
Cause it's not too late

Lonely is the room the bed is made
The open window lets the rain in
Burning in the corner is the only one who dreams he had you with him
My body turns and yearns for a sleep that wont ever come
It's never over, my kingdom for a kiss upon her shoulder
It's never over, all my riches for her smiles
When I slept so soft against her...
It's never over, all my blood for the sweetness of her laughter
It's never over, she is the tear that hangs inside my soul forever
Maybe I'm too young to keep good love from going wrong
Oh... Lover, you should've come over... 'Cause it's not too late...


Do I move you?

Midsommarafton var bra, vi käkade, spelade musik och hade trevligt.
På kvällen drog jag och Maria ner till Laxforsen för att hämta upp Marit från jordens fylleslag. Folk låg och brottades på gräsmattan, hög musik och alla vi mötte hade dimmiga blickar förutom jag, Maria och Marit då. Vi körde hem Marit och åkte sedan vidare på jakt efter cigg till mamma. Q8 stängt, Konsum stängt. Vi rullade bilen mot Statoil.

Halvägs dit kom plötsligt små hulkningar från mitt innanmäte. Maria förklarade snabbt att "Ska du spy så öppnar du för faaan bildörren först!" Jag försäkrade henne om att det bara var mina kräkreflexer som gick "igång". Medans Maria slank in på Statoil passade jag på att öppna bildörren för att lufta mig. Slutade med att jag kaskadspydde upp all middag, lunch och säkert lite frukost också... Men sedan mådde jag prima resten av kvällen och tryckte ost som aldrig förr på balkongen med mamma och Ingela. Kan tilläggas att jag inte hade druckit en endaste droppe. Nåväl, sånt händer även den bäste ibland.

I'm so afraid

Medans jag sitter här och latar mig tar mamma hand om min kolsås som puttrar på ute i köket. Det är marängtårta på gång, och det är inte det enklaste ska jag säga. Inget av äggulan får hamna tillsammans med äggvitan som man ska vispa upp till ett skum. Det gick bra för mig, ända tills jag slog på elvispen. Tusenmiljoner små chokladflagor regnade över skålen med äggvitan i. "Helvetes jävla fittägg!" Sen kom jag på att det inte var äggens fel, nåväl bara att börja om. Nu har jag smetat ut skiten på ett papper i ugnen och det värsta är över.

Gick en alldeles för lång promenad imorse, ja jag gick eftersom ryggen börjat spöka riktigt ordentligt igen. Känns väldigt bra inför nästa vecka då man ska bära och lyfta en massa grejer, men... jag förtjänar det. Riktigt riktigt rätt åt mig. Vi kommer inte att spela på Kirunafestivalen heller. Fy fan alltså.. Jag ville verkligen verkligen spela.

Såg att Ulf Malmros nya film har premiär i oktober, fast blev lite förvånad när jag såg trailern. Typ samma skådisar som i hans film Smala Sussie (som är gryyym!) Tuva Novotny, Björn Starrin, Johannes Brost (fast han är inte med i Smala Sussie) och många fler.  Och givetvis Kjell Bergqvist som Malmros har med i varenda film, han spelar alltid samma roll. Bitter gubbe på 50+ som hatar sitt jobb och gör livet surt för andra. Till och med låten som dom använder i den nya trailern spelas i Smala Sussie. Wtf? Jaja...jag litar på att du vet vad du gör Ulf. Do ya thing honey. Så blir det säkert bra. Jag hittade föresten en sida för Johannes Brostfans...HAHAHAHAHAHA! Så jävla fult.


Jag vill även vara glad, mest är jag ledsen. Men ibland kommer det små glimtar av ljus. Som att sträcka ut handen och fånga en liten eldfluga mitt i mörka natten. Öh..eller nått...

Sommar i midnattsolens namn

Houf det är riktigt tråkigt att vara ledig och jag försöker sysselsätta mig så mycket jag kan. Men vad jag än gör och tar mig för så slutar det ändå alltid med att jag hamnar på Facebook.

Längtar verkligen till nästa vecka så jag får börja jobba. Upp klockan 8 varje dag passar mig perfekt, jag mår aldrig bra när jag sover för länge på morgonen. Fast jag längtar ändå allra mest efter att få åka från Kiruna. Helst nu med en gång.  Är så sjukt less på allt och alla. Less på skolan, less på att repa, less på TT men jag är nog mest less på mig själv. Fast jag vet ju att jag kommer sakna allt och alla när jag varit borta ett tag. Jag vill till Gbg, allt kommer bli bra då, det är jag säker på. Men innan jag åker så vill jag ha någon slags "avskedsfest", ingen stor baluns. Helst skulle jag vilja grilla, spela kubb och bara vara. Men jag vet inte riktigt hur jag ska genomföra det, jag vet inte vart det ska vara, när eller hur det ska gå till. Men det hade varit nice.

Det känns inte roligt mer att spela i ungdomstältet på Kirunafestivalen, ett projekt som jag blev tillfrågad att vara med på. Självklart så ville jag spela med Elin, Dennis och Johan. Men det känns som om jag har tappat dom någonstans på vägen, det känns som om ingen av dom har lust att spela mer och Dennis blev sur när han fick höra att vi inte får några pengar för att spela. Ofta vi skulle få det..? Det har ju ingen betydelse.

Idag har jag tagit det riktigt lungt, jag var ute och sprang. När jag var nere vid stallet då jag är som längst hemifrån började det givetvis att hagla. Fick allt i ögonen och det gjorde så jävla ont. Men jag förtjänade det säkert.

When i come around

"Sooofiiiaaa! Jag går och lägger mig nu, pusselipuss!" Mamma rycker upp dörren till toaletten just när jag håller på att dra på mig trosorna, synd att jag inte hinner dra upp dom längre än till knävecken. Vet inte hur det är med er men jag brukar inte tycka så jättemycket om folk som klampar in på toaletten. Och ja jag brukar låsa när jag går på toaletten men just nu såg jag ingen nödvändighet i det eftersom vi för tillfället är tre personer varav en ligger och sover och den andra personer är på den ANDRA toaletten som också finns till förfogande. Men vi står ju varandra ganska nära i min familj... HEHEHE.

Åhhhh jag blir helt galen på kabeln till mina hörlurar som jag använder till datorn, dom glappar och de är ett evigt vridande och vändande på sladden för att få ljud i båda öronen.  Nu vet ni det. Och just i detta ögonblick så lyssnar jag på slagsmålsklubben, det är mindre trevligt med massa blippande i ena örat.

Jag är jättetrött och ska nog gå och lägga mig nu. Har hjälpt Stenne och Seppo med att rulla ut lite elkablar inför festivalen, satan vad tunga dom var.


Party with my pain

Undra hur det känns att vara en sån där bloggare med krämvita läppar, långt ultrablont hår och som har för mörk underlagskräm så det ser ut som att de har smetat diarré i ansiktet? Inte för att det är något fel att vara sån, absolut inte. Alla måste få vara som dom vill och se ut som dom vill.

Men jag blir lite fundersam ibland över vad dom skriver...

"Btw så älskar jag Tess läppar, jag vill också fylla på med silikon eller vad hon nu har i läpparna. När jag frågar henne vad hon fyllt på med så låter det typ " schim... vad fan heter det majs någonting " hahaha."

Kan dom inte tänka lite på hur dom skriver? Hur det kommer att uppfattas av andra. Jag menar inte heller att bara för att man är blond och allt det där så måste man skriva så. Nu är det ju ganska många som gör det... Men det är säkert bara en REN och SKÄR tillfällighet. Måste ändå säga att jag skäms lite grann för de här tjejerna. Men men.. No hard feelings.






Turn to stone

Bestämde mig tillslut att fortsätta mitt bloggande trots allt.

Det är tydligen sommarlov nu. När jag tänker på sommarlov så tänker jag på jordgubbar, sol, saltvatten och runda småbarn som kladdar med glass. Och alla är glada hela tiden. Men...jag är inte glad, jag är absolut inte glad. Jag är ledsen. 

Jag har burit på något jobbigt de senaste månaderna, något som jag inte kunnat berätta för någon. Den har gjort mig helt knäpp i huvudet och jag fattar inte att jag orkade hålla den så länge som jag gjorde. Rädd för att få folks nedlåtande blickar och "Vad var det jag sa, du har bara dig själv att skylla" Rädd för att ingen ska förstå när jag förklarar. Ont, ont i hela kroppen har jag varit efter att ha varit så spänd. "Syns det? Kan dom se? Tänk om jag avslöjar mig?"
Men så igår fick jag äntligen berätta, det var skönt och nu är bördan inte lika tung. Vi är två nu som vet, det känns bra. Du är bra, du är rikigt bra. Hoppas att du förstår det. Nu ska jag försöka röra mig bort från det som hände och det som har hänt, ingen annan ska få veta, det känns bäst så. Jag åker snart iväg och hoppas kunna lämna det bakom mig.

Det var faktiskt riktigt mysigt att vakna av att det åskade imorse, tänkte gå ut och springa redan vid 9 men var tvungen att vänta eftersom det regnade. Tittade på tv och åt frukost. Lite tråkigt har jag haft men Stenne frågade om jag ville hjälpa honom med massa elkablar imorgon så då har jag väl inte så tråkigt. Inget går upp mot lite kroppsarbete tidigt på morgonen.

Tiden läker alla sår, det tar bara lite tid.



Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0