Jag kollade Solsidan för första gången förra söndagen. Och alldeles nyss så kollade jag reprisen.
Men...alltså. Jag fattar inte riktigt grejen, för ingenting tyckte jag var direkt roligt. Det enda jag kunde konstatera ganska snabbt är att jag vill slå ihjäl den där Ove. Han verkar som en grymt jobbig typ.
Ja anyway. Alla har ju inte samma humor, såklart.

Idag prick klockan 10.00 så gick jag in på Café Safari och sökte jobb. Sju minuter senare när jag nästan var hemma igen så ringde chefen och frågade om jag ville jobba dagen ut.
Det var nice. Jag vart glad och fick (ännu) mer sjävförtroende. Det blev en lång dag med mycket nytt. När jag kom hem var jag helt slut och somnade in en liten stund. När jag vaknade igen värkte min hals och jag tror jag håller på att bli sjuk nu. Fö fan! Jälla skiit asså!

Nu ska jag iallafall gå och sova.

Åh. En sak till. Ni som läser min blogg, försök att inte lämna anonyma kommentarer efter er. Det är så mycket trevligare när man vet vem det är man pratar till. :) God Natt everyhopa! (som Reima säger)

Jag har börjat förvånas över hur lite elever som går estetiska programmet kan om musik och musikhistoria. Folk kan inte sjunga, inte lägga stämmor, inte spelat sitt instrument som dom har som huvudinstrument. Och vi ska faktiskt inte ens tala om musikhistoria eller (viktiga & mindre viktiga) band och personer som har en betydande del inom musiken. Eller jo, det ska vi visst.

När jag var yngre och började upptäcka musik så började allt med Bruce Springsteen, Johnny Cash och Ac/dc.. Vad jag kan minnas iallafall. Efter det så grävde jag ner mig totalt i 50, 60, 70 och liite 80-tals musik. Jag tror alla har något band eller någon artist som var den "första". Men det verkar som om det inte riktigt har snappats upp av vissa esteter. Alls. Det verkar som om dom inte har snappat upp så mycket musik över huvudtaget. Eller snappat upp och snappat upp. Dom har säkert lyssnat men inte LYSSNAT på låtar. Förstår någon vad jag menar?

Man kan lyssna på en låt och sen kan man också lyssna på en låt, noggrant. Man tar till sig den, man känner låten i kroppen och låter sig påverkas på ett eller annat sätt. Fysiskt eller psykiskt.

När jag gick första året så var det annorlunda, folk spelade och repade på rasterna. Folk var bra, duktiga på att spela sitt huvudinstrument och kunde typ 2 instrument till. Nåja, kanske inte riktigt alla. Men nästan.
Men framför allt, folk var intresserade av det vi höll på med, att sätta upp musikaler, konserter och framförallt att spela live överhuvudtaget. Verkar inte finnas något sådant intresse eller engagemang för det just nu på estet känner jag. Folk bara lallar runt och fattar ingenting. Såklart inte alla. Men en alldeles för stor skala. Och de drar ner dom som faktiskt är intresserade.

F***ing retards..

Ojojooooooj! Jag sitter här i nattlinne. Har bestämt att jag inte ska gå ut mer idag. Jag har varit ute på min första springtur i år! Riktigt uppfriskande måste jag säga, men jag vart otroligt trött i benen. Trodde att det skulle falla på konditionen men det gick hur bra som helst. När jag kom tillbaka från springturen och skulle springa upp för första trappsteget med mina sista krafter som jag trodde att jag hade kvar så missade jag trappsteget och snubblade som en lite tjockis hehe.. 

Men jag var duktig sen och avslutade med 30 sit-ups och 30 rygglyft. Sablar.. Kommer inte bli så roligt imorgon. Jag har ju som inte tränat på ett tag och det har satt sina spår här och där..
Är så otroligt hungrig just nu men har bröd på jäsning som jag gärna vill ha till min soppa och som förhoppningsvis är klara om en och en halv timma..

Måndag... Jaja, hade ju kunnat vara värre.
Började med hamburgarlunch på skolan, tyckte jag var grymt duktig som inte tog något bröd. Sen har dagen rullat på med tre lektioner. Under kuhin skulle vi följa med i en låt av Beethoven med hjälp av notblad på 20 med två sidor på varje blad. Vi hann inte med så mycket kan jag ju säga. Vet inte riktigt hur Wedis hade tänkt, för hon hann ju själv inte med. Eftersom vi följde henne så hamnade vi också fel. "Takt 220! Häng med!" När låten var slut så visade det sig att vi var 7 sidor efter.. Lyckad övning.

Jag vart bjuden på middag av Maja. Grekisk sallad med tsatsiki och rostbröd. Angående brödet så hade jag glömt hur duktig jag hade varit vid lunch. Åt tre skivor och eftersom jag inte ätit mjukt bröd på cirka en vecka så fiser jag ihjäl mig. Och det luktar jävla mögelmök!

Åhhh Åhh Ahhhhhh! Jag får typ orgasm ända ut i öronen! Ingen sång imorgon. Vilket betyder att jag börjar 12.20 vilket betyder att jag inte behöver kliva upp vid 10. Inte för att jag inte gillar sång! Så är det inte, men det känns som lite extra skönt bara när det är skitjobbig måndag och allt. Krya på dig Sångfröken!
Det är inte du, det är jag.





Föresten. Om ni inte redan såg det så har jag börjat skriva lite smått här igen. (Å så har man inte det :P;P;P:P:P;P)

Blä. Fredag. Jag har inga pengar, ingen och va med för alla har åkt bort över helgen eller ska göra något annat. Jag har inga pengar på telefonen.
Jag känner mig misslyckad. Hade jag haft pengar hade jag kunnat göra vad jag vill. Faktiskt. Det är ju så.

Det är så jävla fucking kallt, varför måste det vara så jävla kallt? Solen skiner men det går inte att vara ute för det går inte att andas.

Sluta gnäll då för fan.

Är det någon som vet hur högt kultrycket ska vara vid lätt släpvagnskörning? Inte? Nä, det vet faktiskt inte jag heller.
Idag har jag gjort prov i körkortsteori. Innan provet började satt jag och min teorikompis Valter och gjorde oss lustiga över provet. Hur jävla svårt kunde det vara liksom? Tydligen helt omöjligt visade de sig fem minuter senare.
Man riktigt kände hur folk runt om i rummet svettades. En svett av panik, ångest, evigt mörker och död. Jag försökte hitta något slags lugn medan jag noggrant läste igenom de olika svarsalternativen.

Det gjorde ju sig inte bättre av att jag på vänster sida om mig hade en NVare som lätt och ledigt kryssade i rutorna en efter en. Läste han ens igenom frågorna? Hur kan han vara på fråga 15 medans jag är på fråga 6? Varför har han så långt hår som hänger ner för ansiktet som en gardin? Tillslut kom jag på mig själv. Men åååååååhhh jävla naturvetare som stjäl min dyrbara tid och ska veta allt hela tiden!!!

Och precis när jag tittar upp igen står min lärare framför mig med armarna i kors och ögonbrynen så rynkade att dom nästan går ihop till ett enda. Han skakar på huvet och går vidare längst bänkarna. Jag tittar ner på rutorna och försöker mig på chansen. Ni vet den där grejen som man kan få när man spelar Den försvunna Diamanten? 
Chansen går ut på att man blundar, håller i pennan och kryssar lite där det känns bra liksom. Av vissa skulle det kallas ödet. Ödet bestämmer hur det går för mig på provet. Det har ingenting att göra med att jag blundar. Jag tror stenhårt på ödet. I alla fall tills nästa vecka då alla prov är rättade.

Hello hello, sitter och målar mina naglar för en gång skull. Den första nageln går alltid bra och blir jättefin. De sista nio blir lite av en katastrof.. På tånaglarna är jag tvungen att måla lite på huden så att naglarna ser längre ut eftersom jag river ned dem så mycket..

Mitt humör det seanste dagarna har verkligen varit upp och ner ena stunden vill jag inte leva och i nästa så kan jag tänka "hm, et här är inte så tokigt ändå" Vet fan inte vad det beror på riktigt, men det känns inte så normalt att tänka på att mörda vissa peroner innan man somnar på kvällen...

Anyway! Jag hoopas att den här dagen blir bra.

Det värsta som kunde hända en när man var liten var ifall mamma var borta någonstans. Hon kanske var och handlade, i tvättstugan eller bara på toaletten...
Min mamma höll på att plugga till lärare när jag var liten och var tredje vecka så åkte hon på måndag morgon till Luleå med tåg för att gå på föreläsningar.

Min separationsångest från henne var total, medans min lillebror sov som en stock i sin säng kunde jag stiga upp kl halv 6, dödstrött. Bara för att sitta på en stol och titta på när mamma fönade håret och säga hej då. Jag grinade ganska mycket om jag minns rätt.. Men jag kommer aldrig att förlåta henne för att hon åkte ifrån mig. Hehe

Det kändes otroligt skönt att vakna tidigare än halv tolv idag.. Vaknade halv tio, gick ut på promenad i en timma sen käka frukost. SEN städade jag toaletten! De var hemskt. Jag får för mig att jag får bajspartiklar över hela mig. Men det vart riktigt fint tillslut. Hittade min chokladtvål som luktar ljuvligt.

Sen åkte jag till TT, inget speciellt hände där. Mårten skrattade åt mig för att jag speglade mig i fönsterglaset innan jag öppnade dörren. Inget fel med det tycker jag haha

Nu ska jag ut och ta en cykeltur, får bara akta så att jag inte cyklar omkull i blåsten..

Jag blir fan äcklad. Äcklad av mig själv, av min besatthet till pengar. Till att köpa saker, saker utan värde som produceras för att jag ska känna mig tillfredställd ett litet tag. Massproduktion av saker som vi tror att vi behöver. Allt förpackas stilrent och elegant för att sedan injiceras in i våra hjärnor.

Aldrig någonsin är vi nöjda. Främst tjejer, ett dolt missnöje lever inom oss. Men jag tror inte att vi är medvetna om det själva. Vi ser bara det vi inte har. Skor, kläder, smink, hårprodukter, hygienprodukter och andra saker. Allt det här ser jag hos mig själv och jag försöker stå emot så mycket som möjligt. Att köpa saker helst dyra saker ger någon slags tripp, en kick för stunden.

Människor luras att tro att om dem köper en speciell produkt så är du lite bättre, du är en bättre människa, du blir beundrad av andra, snyggare, du blir en av oss och tillsammans kan vi ser ner på de andra. De som inte har något, de som är fula och inte har någonting.

Livet blir en tävling med en jävla massa prislappar överallt för att få respekt av andra. Allt kostar, allt har ett pris  och du måste hänga med från allra första början. Coolaste cykeln, coolaste skotern, coolaste bilen, dyraste jackan, dyraste tröjan, dyraste skorna och vidare. Människor lever på varandras osäkerhet.

Jag tycker inte det är något fel att vara modeintresserad, att sminka sig, att tycka om kläder, smycken, hårprodukter och skor. All respekt till dem. Många av dem vet vad dem gör.
Men när man inte har råd att betala hyran, lånar pengar av föräldrar, släkt och vänner och tar lån för att ha råd med en klänning för 2000 känns över gränsen.

Massmedia är farligare än vi tror. Den/det "hjälper" dig att göra de rätta valen i livet. En stor jävla bubbla som aldrig sover, som sätter press, granskar och vill ha mer och mer. Ytterst lite ger den tillbaka. Den sätter människor i en låtsasvärld där dem tror att dem är fri att göra, känna och tänka vad dem vill. Men egentligen är dem slavar utan att veta om det.

Och för att kunna leva "fri" så måste du tjäna pengar. För pengar är det viktigaste som finns för då kan du köpa det du vill ha, och köpa det du vill göra så att du känner dig fri att göra vad du vill. 
För att du ska kunna köpa saker så att du kan vara fri så måste andra lida. Mycket.

Jag är rädd, rädd för människors höga krav på livsskvalité och vad som krävs för att leva ett lyckligt liv.

Låt ingen annan än du bestämma vad du ska tänka. Och tänk mycket!


"He drank the blood like lemonade"

Min lillebror tar grundenten på fredag och sen två veckor tillbaka så har han tjatat på mig om att jag ska fixa alko åt honom. HAHA! säger jag, för jag kan inte minnas han hjälpte mig att fixa något när jag tog grundenten. Nej nej, på den tiden var det hårda tider. Då var det då ingen som hjälpte en. Man stod där ensam och övergiven utan alkohol. Fast det gick ju bra till slut. Och full blev jag!

Nu mera dricker jag inte alkohol, jag ska nämligen inte dricka för än jag fyllt 18. Blir jävligt stolt om jag klarar det vilket jag tror att jag kommer att göra.

Jag är faktiskt lite rörd att jag fortfarande har några läsare kvar trots att jag inte har skrivit något inlägg på nästan 4 veckor. Den här kvällen har jag slöat, ätit kladdkaka så att jag fått kaksmulor i bh:n.

Nyss masserade jag min mamma i cirka 40 minuter, som tack fick jag en hundring. Plus att hon fes en JÄTTEäcklig fis i min säng. Det är många som säger att jag fiser äckliga fisar men det är ingenting jämfört med min mammas...

Och nu ska jag gå till konsum med Janne. Och jag tänker inte ta med mig hundralappen. Nej. Det ska jag inte göra. Eller...?

Jag är hungrig.  Det här är min cravingslista just nu, utan inbördes ordning.

Sushi
Sushimi
Grillad kyckling
Räkor
Kräftor
Mexikansk soppa med mycket vitlök
Varma mackor med kidneybönor och vitlök i
Fisksoppa med saffraN i och aioli till
Grillad fläskfilé
Klyftpotatis och beasås
Chips och någon ostdipp
Lite smågodis
Choklad!
Pasta och köttfärsås
Mögelost
Kokta ägg mosade med smör
Blodig biff
Marinerad oxfilé
Potatisgratäng
Macka med skagenröra på
Grillad tonfisk
Bulgursallad med mycket fetaost
Wienerbröd
Chokladpudding med grädde
Nybakta kanelbullar med mjölk
Färska blåmusslor
Rökt färsk sik
Spenatsås
Äggmacka med randig kaviar
Safarimacka med salami och brieost

Och VAD ska jag få till middag?!!  VAD SKA JAG FÅ TILL MIDDAG??!!!   KORV!!!   KORV FÖR I HELVETE!!!   VA FAAAN!!?? JAG ÄR INTE SUGEN PÅ NÅ JÄVLA KORV!!

HELVETEEEEEEEEEEEEE!!!!!!!!!!

Well.. trodde att jag skulle få en liiiten lugn stund efter jubileumet. Men inte! Tji fick jag. Slicka mig i arslet om jag har fel men jag tror nog att jag är den mest upptagna person i hela världen just nu. 6 prov kan jag räkna till, och då är inte mitt nivåprov inräknat (måste fixa koooooomp!!!!) (HJÄÄÄÄLP!!! MAMMAAAAA!!!) Nästan så att man önskar att man inte var född.

Vi tränar för fullt till våran soulturne, jag har saker att fixa till TT 12an (Sara hjäääälp! ) och minst 16847584853 saker att göra färdigt i skolan.

Kan jag inte få vara en lite gråtande bebis. Snälla?

För någon vecka sedan flyttade Maria från stan. Och idag åkte Ylva. Det är som att de här "flyttdagarna" bara varit på låtsas, eller att det var väldigt, väldigt, VÄLDIGT långt in i framtiden. Eller att de liksom inte var på riktigt. Alls.

Jag minns när jag och Ylva var små små småbarn. Cirka 6 och 8 år gamla. Vi lekte alltid häst. Och jag var alltid en jätte bångstyrig häst, så Ylva fick använda ridpiskan ganska ofta..
Det var Ylva som hur lätt som helst alltid kunde övertala mig till att göra saker när jag var en liten mes. Ylva har alltid lösningar på ens problem. Och det är alltid riktigt bra lösningar, som man själv kanske inte har tänkt på tidigare.. Hon lärde mig några av mina första låtar på gitarr som hon (VÄLDIGT) tålamodigt satt och visade för mig om och om igen.


Maria har jag inte känt riktigt lika länge, men säker i fem år minst. Det var Maria som gav mig min första snus, jag gick i sjätte klass. Satan vad snusfull jag blev den gången..
Maria är en såndär person som alltid ställer upp. Som det nyåret då jag nästan drack mig helt medvetslös på en halv sjuttis, två cider och spydde som en jävla gris hela natten. Då tog Maria hand om mig. Med stort nöje hehe. 

Undra hur många km bil jag har åkt med både Ylva och Maria. Undra hur många prillor dom har gett mig, hur många snusdosor som dom har köpt. Hur många krissamtal jag har haft med båda två. Undra hur många gånger jag har hållit på att garva ihjäl mig när jag umgåts med någon av dem. Ja, jag har faktiskt ingen aning.

Men jag vet däremot att det kommer att bli väldigt många fler gånger.

Jag saknar er redan.

Jaha, då drog vi igång cirkusen igen. Sist var Michael Jackson showen som var i februari. Ny är det Estets tioårsjubileum som ska firas med en stor konsert.

Första repdagen är idag, kl 22 får vi gå hem. Alltid efter sådana här repdagar är jag så ofantligt trött, både fysiskt och psykiskt. Springer runt som en jävla tok och försöker ändra på saker, få folk att göra saker, springa omkring och babbla, peka, skrika och gapa som en galen liten unge.

Under repdagar så är alla i hela ensemble totalt jävla puckade i huvudet, förutom jag förstår. Fattar dom liksom inte att om vi gör på mitt sätt så blir det skitbra? Jag har liksom de allra bästa idéerna, så är det bara. Jag blir så trött av att hålla reda på alla, säga vad dom ska göra, stå, sitta, sjunga, bajsa..

Jag kan stå mitt på scenen på folkets hus och skrika som en blådåre. Ingen hör eller bryr sig om vad jag säger ändå. Dessutom dagen till ära så har jag problem med magen.. Den är uppsvälld som en kanonkula och gör verkligen jätteont. Bajsar bomull gör jag också, jag vågar inte ens fisa lite lätt för jag är så rädd att skita på mig.

Så för min skull tycker jag faktiskt att alla ska lyssna på vad jag säger, det blir som så mycket lättare då.
Dock brukar ju våra konserter bli otroligt bra utan att någon har lyssnat alls på vad jag har sagt..

Men ändå!

Var på någon slags påskmiddag hos min pappa för någon timma sedan. Det var stelt och ingen hade någonting att säga den andra. Jag bad pappa att raka av mig mitt hår på halva sidan av skallen efter att vi ätit. Det vart någon millimeters stubb kvar.

Precis vad jag ville ha just nu. Jag är inte söt, inte snygg, inte vacker men heller inte ful. Jag ser bara kall ut. Precis så känner jag mig. Och precis så vill jag att folk ska se mig.

Houf jag har så sjukt mycket att göra idag.. Nu är Pippi på rymmen avklarad i alla fall. Jag har massor av filmer att titta hela dagen lång, det är nästan så att man känner sig lite stressad hehe. Har hunnit städa och diska undan allt sedan igår också.

Det vart precis som jag önskade. God soppa, gott vin, goda vänner och många skratt.. Ylva, Sebastian och jag kekade, pratade och åt karameller. Sen slöade vi i soffan ett ganska bra tag. På Sebastians intiativ så tittade vi på förlossningskliniken. Vi fick se ett kladdigt bebishuvud som pressades ut ur en vagina i närbild. Ylva skrek i högans sky. Perfekt program att smälta maten till om ni frågar mig. V.Ä.R.T.

Sen kom Sara och Tony, vi drack kaffe,åt godis, åt lite kladdkaka och spelade Geni. Vi garvade ihjäl oss åt mina fina felsägningar (EdameROST och lejontvungen k haha) Och nästa gång får du också vara med på själva middagen Saaaraa! Det lovar jag! Kanske Tony också om han är snäll.. :)

Nej nu har jag inte tid med det här. Jag är fruktansvärt upptagen med att spela harpan.