Hello hello, sitter och målar mina naglar för en gång skull. Den första nageln går alltid bra och blir jättefin. De sista nio blir lite av en katastrof.. På tånaglarna är jag tvungen att måla lite på huden så att naglarna ser längre ut eftersom jag river ned dem så mycket..

Mitt humör det seanste dagarna har verkligen varit upp och ner ena stunden vill jag inte leva och i nästa så kan jag tänka "hm, et här är inte så tokigt ändå" Vet fan inte vad det beror på riktigt, men det känns inte så normalt att tänka på att mörda vissa peroner innan man somnar på kvällen...

Anyway! Jag hoopas att den här dagen blir bra.

Det värsta som kunde hända en när man var liten var ifall mamma var borta någonstans. Hon kanske var och handlade, i tvättstugan eller bara på toaletten...
Min mamma höll på att plugga till lärare när jag var liten och var tredje vecka så åkte hon på måndag morgon till Luleå med tåg för att gå på föreläsningar.

Min separationsångest från henne var total, medans min lillebror sov som en stock i sin säng kunde jag stiga upp kl halv 6, dödstrött. Bara för att sitta på en stol och titta på när mamma fönade håret och säga hej då. Jag grinade ganska mycket om jag minns rätt.. Men jag kommer aldrig att förlåta henne för att hon åkte ifrån mig. Hehe

Det kändes otroligt skönt att vakna tidigare än halv tolv idag.. Vaknade halv tio, gick ut på promenad i en timma sen käka frukost. SEN städade jag toaletten! De var hemskt. Jag får för mig att jag får bajspartiklar över hela mig. Men det vart riktigt fint tillslut. Hittade min chokladtvål som luktar ljuvligt.

Sen åkte jag till TT, inget speciellt hände där. Mårten skrattade åt mig för att jag speglade mig i fönsterglaset innan jag öppnade dörren. Inget fel med det tycker jag haha

Nu ska jag ut och ta en cykeltur, får bara akta så att jag inte cyklar omkull i blåsten..

Jag blir fan äcklad. Äcklad av mig själv, av min besatthet till pengar. Till att köpa saker, saker utan värde som produceras för att jag ska känna mig tillfredställd ett litet tag. Massproduktion av saker som vi tror att vi behöver. Allt förpackas stilrent och elegant för att sedan injiceras in i våra hjärnor.

Aldrig någonsin är vi nöjda. Främst tjejer, ett dolt missnöje lever inom oss. Men jag tror inte att vi är medvetna om det själva. Vi ser bara det vi inte har. Skor, kläder, smink, hårprodukter, hygienprodukter och andra saker. Allt det här ser jag hos mig själv och jag försöker stå emot så mycket som möjligt. Att köpa saker helst dyra saker ger någon slags tripp, en kick för stunden.

Människor luras att tro att om dem köper en speciell produkt så är du lite bättre, du är en bättre människa, du blir beundrad av andra, snyggare, du blir en av oss och tillsammans kan vi ser ner på de andra. De som inte har något, de som är fula och inte har någonting.

Livet blir en tävling med en jävla massa prislappar överallt för att få respekt av andra. Allt kostar, allt har ett pris  och du måste hänga med från allra första början. Coolaste cykeln, coolaste skotern, coolaste bilen, dyraste jackan, dyraste tröjan, dyraste skorna och vidare. Människor lever på varandras osäkerhet.

Jag tycker inte det är något fel att vara modeintresserad, att sminka sig, att tycka om kläder, smycken, hårprodukter och skor. All respekt till dem. Många av dem vet vad dem gör.
Men när man inte har råd att betala hyran, lånar pengar av föräldrar, släkt och vänner och tar lån för att ha råd med en klänning för 2000 känns över gränsen.

Massmedia är farligare än vi tror. Den/det "hjälper" dig att göra de rätta valen i livet. En stor jävla bubbla som aldrig sover, som sätter press, granskar och vill ha mer och mer. Ytterst lite ger den tillbaka. Den sätter människor i en låtsasvärld där dem tror att dem är fri att göra, känna och tänka vad dem vill. Men egentligen är dem slavar utan att veta om det.

Och för att kunna leva "fri" så måste du tjäna pengar. För pengar är det viktigaste som finns för då kan du köpa det du vill ha, och köpa det du vill göra så att du känner dig fri att göra vad du vill. 
För att du ska kunna köpa saker så att du kan vara fri så måste andra lida. Mycket.

Jag är rädd, rädd för människors höga krav på livsskvalité och vad som krävs för att leva ett lyckligt liv.

Låt ingen annan än du bestämma vad du ska tänka. Och tänk mycket!


"He drank the blood like lemonade"

Min lillebror tar grundenten på fredag och sen två veckor tillbaka så har han tjatat på mig om att jag ska fixa alko åt honom. HAHA! säger jag, för jag kan inte minnas han hjälpte mig att fixa något när jag tog grundenten. Nej nej, på den tiden var det hårda tider. Då var det då ingen som hjälpte en. Man stod där ensam och övergiven utan alkohol. Fast det gick ju bra till slut. Och full blev jag!

Nu mera dricker jag inte alkohol, jag ska nämligen inte dricka för än jag fyllt 18. Blir jävligt stolt om jag klarar det vilket jag tror att jag kommer att göra.