Ibland är man arg. Ibland är man besviken. Ibland är man både arg och besviken. Ibland känner man så starkt hat att det svartnar för ögonen. Jag känner så starkt hat. Igår nådde det sin topp, det som hade legat länge undangömt och puttrat långt innanför pannbenet och som svidigt till då och då.

Jag bestämde mig för att skriva ned exakt hur jag kände. Precis på pricken, in i minsta lilla detalj. Det blev ett sjuhelvetes inlägg ser jag nu i efterhand. Så oerhört brutalt. Men jag står för det fortfarande. Men, MEN! Istället för att gå runt och hata och vara arg ska jag vända det här, göra det bästa av situationen, göra det till min fördel så mycket som det går.

Jag ska göra allt det där som jag inte tänkt göra, jag ska beté mig så som jag inte alls tänkt beté mig och inte tänka allt för mycket på mitt hat. Inte föda och ge det näring. Det kommer att lösa sig så småningom.





Tack för att jag fått lära känna dig och får fortsätta att lära känna dig.
Tack för att du finns.

http://www.youtube.com/watch?v=6RxANBRKT8E&translated=1