Famous monsters
Just förintelsen och andra världskriget läste jag mycket om, det farscinerar mig så otroligt mycket vad människor kunde/kan vara kapabel till och utföra tillsammans i tron om att det är det rätta. Hur man kan förnedra, förstöra och mörda människor i tron om att också det är det rätta. Hur tänkte dom? Vad tänkte dom? Hur gjorde dom? Farscinerande, mycket farscinerande.
Man har spenderat många timmar i "finrummet" hemma hos farmor och farfar med näsan i Världens krig (något sådant heter den tror jag) från 50-talet med både bild och fakta om alla skitstövlar och icke skitstövlar som vandrat på våran förorenade jord och som haft något att göra med första eller andra världskriget.
Jag älskade vampyrer, varulvar och Frankenstiens monster när jag var mindre, när jag gick i femman eller sexan läste jag Bram Stocker´s Dracula, En vampyrs bekännelse av Anna Rice och Frankensteins monster av Mary Shelley. Rätt så svåra böcker att läsa, särskilt En vampyrs bekännelse vad jag minns.
Det finns en massa andra bra vampyr och varulvsböcker också, har ännu inte läst Twilight böckerna och jag har inte så stor lust att göra det mer heller. Det har blivit sådan sjuk tonårshysteri kring filmen och framför allt filmens skådespelare så att det är patetiskt och löjligt. Och patetiska och löjliga saker ogillar jag väldigt starkt. Kalla mig patetisk och löjlig för det, men tyvärr, Twilight får vänta något år.
Vad jag ville säga med det är inlägget är att jag gillar, farscineras och grubblar över mörka, hemska, äckliga och tragiska saker.
Jag är nog en sjuk jävel.
vad töntig du är som inte kan läsa böckerna bara för att de är populära!
Vet du? Jag älskar att läsa verklighetsbaserade böker också om sexhandel, tjejer från västvärlden som blir bortgifta i mellanöstern, folk som får livstid i thiländska fängelser, människor som lever iafrika eller asien, ja och helst ska det vara mörkt och hemskt.
Jag funderade över det en gång. Varför är det så? Men så kom jag på att på det sättet drar ma lärdom av andras liv. Eller, ja vet inte om det hållr eller om någon fattar. men jag tänker att tex -jag kommer nog aldrig hamna i ett thiländskt fängelse eller bli bortgift i mellanöstern- Men genom att läsa deras historia kan jag lära mig och inspireras av deras styrka, ångest och ja, allt de har sett som antagligen jag aldrig kommer få uppleva.
Sen vet jag inte, jag har ju alltid tyckt vampyrer är intressanta men mest för att de är farliga och heta ;) Nu är jag inget twilight fan men älskar filmn en vampyrs bekännelse. Såg den om och om och om igen när jag var iten. Men jag föredrar att se vampyrfilmer än läsa om dem.
