Det kliar och svider på låren, magen och brösten. Var och solade i söndags på Drop-in. Ingen var där förutom en kille som städade. Vi stod där, båda tysta och jag försökte febrilt läsa alla instruktioner på väggen om hur man skulle sola medans han putsade på en myntautomat.

Killen: Det är nya rör.
Jag: Jaså? Okej..
Tystnad

Vad han nog menade var att jag skulle ta det försiktigt med solandet och inte sola så länge. Men eftersom jag ibland inte är så bra på att läsa mellan raderna så drog jag till med 16 minuter och nu sitter jag här med röd rygg, röd mage och mina bröst ser ut som...ett par schyssta julgranskulor! Nä, jag skoja, det gör dom inte. Men dom är röda :(

Åsa och jag satt på trappan utanför TT och pratade om hösten. Åsa berättade att hon tycker om den, fina färger, och att det är så mysigt när det är mörkt ute. Själv kan jag inte hålla med. Men jag tycker inte illa om hösten för att vintern närmar sig, tvärt om så är vintern en befrielse. Hösten är så melankolisk, det är något med den som skrämmer mig, även om det luktar friskt och gott så är det lukten av död och sorg. Jag blir sorgsen när jag känner lukten av alla döda löv och växter. Det är sorgens dagar.