Idag slog det mig att jag snart går ut skolan. Eller okej inte riktigt snart. Men nästan. Om två straxar och en stund typ.. Jag har som aldrig reflekterat över det, över vad som kommer efter skolan. Det har känts så avlägset, så overkligt och så långt borta. Är det då livet börjar? På allvar liksom. Jag vet inte. Jag vet ingenting.

Jag vet inte vad jag vill bli, jag vet inte vad jag ska göra.
Måste man bli något? Något mål med livet liksom.

Jag känner att jag börjar bli lite trött på skolan, jag vill som göra annat.
Har jag ens lärt mig något dom år jag gått i skolan? Vet inte.. Hoppas det. Kanske att jag blivit lite klokare. Men jag känner mig ändå så dum på något sätt, vet inte riktigt varför. Det är som att nu när jag började gymnasiet som jag verkligen börjar fatta vad det handlar om på något sätt. Förut så har jag alltid bara levt i någon slags bubbla, bara lalat runt och lyssnat med halvt öra. Och det märks verkligen på mina betyg sedan grundskolan.

Jag lyssnade alltid på Mp3 i grundskolan. Alltid, verkligen ALLTID. Stängde ute resten av världen. Mina hörlurar och Mp3 låg alltid på min bänk, tills vi kunde börja jobba med det vi skulle jobba med. Då satte jag på dem igen.
Räknade två tal matte, lyssnade musik, gjorde lite historia, lyssnade musik. Sådär höll det på. Varje dag i kanske 5 år.
Sen jag fick min första mp3 spelare har jag aldrig tagit av mig hörlurarna igen hehe.. 

Men..Undra om det kommer kännas som om jag är på ruta ett eller något när jag går ut.
Den som lever får se.


Vad skall du bli när du blir stor
ska du bli som far och mor
ska du bli en boss
en försäljare
eller disponent någonstans
eller kanske nöjer du dig med
vilket jävla skitjobb som helst
du bara bryr dig inte alls
det får gå som det går
vad skall du bli

Nej. Jag vet inte. Och man kanske inte måste veta heller.