Jag har fått ha den bärbara datorn hela dagen idag för min lillebror. Vanligtvis brukar jag aldrig någonsin få använda den. Men han märker att det är något med mig idag, han märker att jag är ledsen. Likaså mamma, hon lämnar mig i fred, inga frågor, inget tjat eller gnäll. Jag får lov att stirra in i väggen ifred i fler timmar.

Det sticker i hela kroppen till och från. Tankarna flyger runt som fjärilar under ögonlocken. Ibland är det arga tankar, så arga så att jag skulle vilja riva hela rummet. Men mest hjälplösa, vilsna ensama och väldigt väldigt ledsna tankar.

Jag har blivit lurad, spottad i ansiktet och sviken. Men vad trodde jag egentligen? Vad fan trodde jag egentligen? Jag känner mig så jävla dum, blond och blåögd. Allt mitt självförtroende är som bortblåst och det kommer ta jävligt lång tid innan jag kan lita på någon igen. Jag hatar egoistiska äckliga människor som bara tänker på sig själva, på sina egna behov och fördelar.


Behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Ärlighet varar längst.