Åh! Jag är såå kär i Åsas nya hund, en liten puli som är så lugn och fin och snäll. Den har ännu inget namn utan kallas bara tjejen för tillfället. Ylva och Åsa tycker den ska heta Berta. Berta! Hade jag fått heta Berta så hade jag tagit livet av mig. Tycker den borde heta Siri, eller Muffen, hihihi ^^ Sen var jag hundvakt åt Mikko, det var roligt. Det var mindre roligt när han bajsa, men jag klarade det galant.

Dom har hållit på att byta vattenrör eller nått här i huset, så vi har inte haft något vatten, därav har jag inte kunnat börja laga middag. Nu har det kommit tillbaka men det är en brun trögflytande sörja som sprutar ut som diarré från en av kranarna och stänker ner hela badrummet. Det är riktigt trevligt må jag säga. :) Lite typiskt är att jag just idag behöver använda ganska så mycket vatten i maten eftersom jag ska laga soppa. Det är då typiskt. Nu ska jag dammsuga.

Jag har inte haft lust att äta på flera dagar. Till frukost så har det blivit en kopp svart kaffe på tom magen. "Det är ju jättebra, om man gillar magkatarr..." sa Inger syrligt.

Jag är snart färdig med mitt rum, ser riktigt bra ut. Medans jag fixade och donade lyssnade jag Santana och fick lust mer än en gång att skaka rumpan. Nu har jag tagit en paus och lyssnar De tre. Eller D3, eller D tre, De 3 som jag så fint skrev i min ansökan.

Nä nu ska jag ta och dammsuga, sedan besöka Åsa på TT och sedan handla.

Varit heeela långa helgen hos pappa, det var inte kul, men nu är jag hemma igen. När jag anlände till mamma på förmiddagen bestämde jag mig för att ta itu med mitt rum en gång för alla. Fixa ihop en byrå och dumpa gamla kläder. "Men det här fixar jag morsan, jag har ju inte så mycket kläder så det går snabbt" Fyra timmar senare ångrar jag mig bittert. Det ser ut som ett knarkar näste där inne. Böcker, pärmar, diskvatten, galgar, kablar, garderober som står lite hur som helts i rummet, kläder, kläder och sedan lite kläder. Jag drabbades av akut migrän( säkert halsfluss, nageltrång och hemorrojder också) medans jag höll på. Allt jag har åstadkommit har inte gett något resultat, åtminstone så syns det inte ett dugg. Skyfflade bort cirka hundra par trosor och strumpor som det bara fanns en färg av varje av och som jag ännu inte hunnit lägga ner i någon låda, la mig ner och blundade. "Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm this is niiiiiiice"

Snart så ska jag och Maria äta biff sedan ska jag ut och promenera med Maja, vi ska uppdatera varandra om allt som har hänt och om allt som inte har hänt.




Du får väl bete dig som ett rövhål då, jag bryr mig inte. Fast egentligen gör jag det...

Hej alla barn! För minuten så är jag på ett strålande humör, har varit ute och sprungit och det var svinkallt! Men det gjorde inte så mycket, jag vart lycklig ändå av det.

Igår kom jag hem från Göteborg och som alltid när jag anländer så känner jag någon slags sorg. Även om jag verkligen längtade hem denna gång (varför vet jag inte) så drabbades jag av akut deppression. Jag kännde mig inte hemma och det känndes som om allt hade förändrats på..vad är det? cirka 5-6 veckor som jag varit borta. Men idag när jag damp ner på TT så var det inget som förändrats. Stenne retas som vanligt, Ylva och Åsa pratar på om allt mellan himmel och jord. Dennis och Johan hade nått en ny nivå i dåliga skämt. Allt var som sagt som vanligt och i sin ordning. Eller... Förutom en sak. Seppo har tydligen träffat en "fjälla". Hejade på dom när jag skulle hämta dammsugaren. Seppo knyckte lätt på nacken och hans hej lät mer som en fnysning. Tydligen är jag inte flickan nummer 1 någe mer i hans liv. Jag som tänkte fråga om han ville gå med mig på studentbalen HÖHÖ!   Men jag klarar nog mig. Kom inte krypandes tillbaka! Det säger jag bara! :P

Varför måste alla som heter Mohammed Ali med ihopväxta ögonbryn och oljigt hår alltid lägga till mig på facebook? Tydligen så är det något i mitt utseende som attraherar medelålders män i mellanöstern...
Och varför måste alla som är över 40 skriva med minst 3 frågetecken och minst 5 utropstecken på facebook? VA!!!????!!!!????? VARFÖR???????????????????!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Lite småtossigt är det allt.

Idag var jag, mamma och Marie ute på Marstrand, det var riktigt skönt. Ligga och sola på klipporna och kolla på segelbåtar. Men jag vart ägd. Av en mås. Den sket på min hand just som jag höll på att äta en bägare med mjukglass.... Vart inte så sugen på mer glass sedan kan jag säga. Bränt mig lite på ryggen har jag gjort och jag är helt diarréfärgad i ansiktet men jag antar att det är bra, för då är jag ju brun.

Och nu ska jag ut och sola ännu mer, sedan ska jag och Sebastian lyssna hemligaklubben, kolla family guy, äta glass och spela chicago.

Det är verkligen jättetråkigt när allt går åt helvete. Just nu skulle jag helst av allt vilja stanna i Göteborg och aldrig komma hem. Men det är bara att kämpa på.

http://www.youtube.com/watch?v=ve_cjfwHESM&feature=related (Datorn tillåter mig inte att länka till klippet :O )

Kom hem nu jag saknar dig
när alla sändningar tystats ner igen
Kom hem


Jag har fått ännu ett sommarjobb.

Plats: Nya Ullevi
Tid: 16:30
Artister: U2

Hur tur får man egentligen ha? Mammas kusin jobbar med festivaler och konserter och han ringde och frågade om jag ville ha jobb. Så både fredag och lördag går jag runt inne på Ullevi och säljer programblad, visserligen för en skitsumma men jag får se U2 hela två gånger så jag kan inte säga att jag klagar så jättemycket faktiskt. Sen är jag så jävla upphetsad över att få se deras scen som är lite speciell, the Claw kallas den. 57 meter hög, väger cirka 400 ton och det krävs 38 lastbilar för att frakta den. Och snälla! Låt det inte regna alls!!!

Mamma och Tommy åkte ner till Helsinborg och sedan över till Helsingör, när dom kom hem hade dom med sig godis, stinkande ostar och en flaska rom. Ides inte följa med, stannade hemma och spelade golf istället. Sen så köpte jag en ny telefon direkt lönen kom i måndags, den är niiiiiice. Anledningen till att jag skriver det här är så att jag kommer ihåg vad som hänt eftersom jag så lätt glömmer vad jag gör och har gjort. Jag kan knappt komma ihåg vad jag åt till middag igår..

Idag har jag varit arg, riktigt jävla tok förbannad till och med. Min mens håller på att förgöra mig. Kan inte minnas att jag någonsin bett om att få ha mens, totalt jävla onödigt grej. Typiskt att vi kvinnor ska utsättas för all jävulskap, som mens en gång i månaden exempel. Alla män borde få sig en rejäl pungspark en gång i månaden så det blir lite kvitt, kanske...

I alla fall. När man är på resande tass och reser lite kors och tvärs så är det inte alltid lätt att veta var man har sina grejer. Denna gång var rakhyveln borta just när jag skulle hoppa in i duschen. KATASTROF. Det är så otroligt synd om mig just nu. Ibland får man tycka det.

Har spenderat dom senaste två timmarna till sängs med svetten rinnande och med en mensvärk som heter duga. Det är en riktigt blodig historia muahahahahahaha!

Mamma har tjatat på mig i år och dar om att jag ska läsa den förbannade "Liftarens guide till galaxen", senast igår.

Mamma: Men Kristina har den, det är bara att du lånar. Jag tror att du skulle tycka att den är jättebra.
Jag: Men jag känner inte för att läsa något sånt, jag vill bara läsa poesi just nu.
Mamma: Men du kan ju försöka, jag tror du skulle tycka den är jättebra.
Jag: Har du ens läst den själv?
Mamma: Nej
Jag: Keften då.

Houf, ibland ger hon sig aldrig, dom gör oftast inte det dom där föräldrarna. Jag hatar ju verkligen allt som har med rymden att göra, kanske för att jag inte fattar, kanske för att jag inte vill fatta.
 
I alla fall så går jag ner i källaren där dom har alla sina böcker, inte för att ta upp den eller så, nej för fan! Utan bara för att kolla lite andra böcker och ser om jag hittar något kul. Inser snabbt att där finns typ allt i varje genre. Drama, fantasy, klassiker, skräck, kriminalromaner, deckare, biografier, matböcker och så två sådana dära tantböcker som jag höll på att skratta ihjäl mig åt. Böcker som ska få tanter att bli lite små våta sådär på kvällskvisten då gubben ligger och snarkar sött. Herregud så jag skriver. Jag är verkligen ingen snäll liten flicka. Anywaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaay.

Jag vet inte hur det gick till men när jag kom upp igen så hade jag boken med mig, galaxboken alltså. Ställde mig i hallen och hann läsa en halv sida innan jag började gapskratta. Boken är för fan helt genialisk och passar min humor perfekt! Hoppas att jag hinner färdigt med den innan jag ska åka hem, den är nämligen på runt  900 sidor.

Nu ska jag hitta något ätbart och förbereda mig för Family Guy

Idag har jag haft tråkigt, mördande tråkigt.

Pratade med Maria på fejjan lite.

Jag: vad är likheten mellan jehovas vittne och två pungkulor?
Maria: båda är värdelösa?
Jag: vadå värdelösa?
Maria: likheten? mellan kulor och vittne?
Jag: pungkulor har en jävligt viktig funktion! utan pungkulor skulle du inte finnas
Maria: man kan sparka på dom när man är arg?
Maria: ja jag är väl förfan inte dum XD
Jag: åter till skämtet, båda bankar på dörren men ingen får komma in i värmen :D
Maria: men dom är ju totalt onödiga så länge man inte ska avla, så 99% av samlagen är dom bara en RISK
Maria: hahahahaha! XD

"Vafan påssnus?!  va är det för jävla meserier? förbannade ekorrbindor!"

Nu har min lilla älskling åkt hem, jag sörjer bittert och ska sova i hennes säng inatt och snusa på hennes sängkläder haha! Gick kanske lite för långt där hihi. Vi åkte i alla fall in till Centralen i Göteborg för att sätta henne på tåget upp till Norrrrrland. Strosade runt lite där och gick in i en pocketshop, där hittade jag några väldigt bra diksamlingar som jag bara MÅSTE (!) köpa. Var längesedan jag läste poesi och nu blev jag riktigt sugen igen.

På tal om att köpa så har jag väldig mycket att köpa, har skrivit en hel lista på saker jag behöver. Plus konsertbiljetter och mobiltelefon. Jag har såklart insett att min lön aldrig kommer att räcka, det blir nog att ta ett helgjobb när jag kommer hem. Det skulle jag föresten ha gjort för längesedan men jag är så förbannat blyg och lat så hälften vore nog. Släpa arslet i marken det är vad jag gör (har gjort) Får höra runt lite vad Kiruna har att erbjuda för jobb till (snart) en sjuttonåring. För jobb måste jag ha.

Okej, nu måste jag verkligen börja inse att min mobil inte klarar så mycket mer. . Laddade den igårkväll och imorse när jag kikade så var batterierna halvt slut. Den är trött och har vart med om mycket i sina dar och det förvånar mig att den aldrig har försvunnit så jag inte har kunnat hitta den igen. Tappat den har jag också gjort, från fickor, ned för trappor, från scener och senast tappade jag den från någon karusell på KF som gick upp och ned. Då trodde jag verkligen det var slutet, men nej då den starta som vanligt. Även om den har varit hållbar så är det helt klart den absolut sämsta telefon jag någonsin haft i hela mitt liv. Helt sjuk vibration, flera gånger då någon skrivigt sent på kvällen och jag gått och lagt mig har jag hoppat högt av räddsla när SMSet har kommit. Den skriver inte stor bokstav efter punkt när man skiver SMS, ja och så vidare och vidare. Har suttit och tittat på telefoner, men jag vet inte riktigt vad jag ska välja. Är riktigt kräsen och det är inte mycket som faller mig i smaken. Vill inte har någon värsting telefon med alla funktioner utan en medelmåtta, typ.

Fan vad jag älskar Liseberg, har varit där nästan varenda år sedan jag typ var tre. Älskar den gammelrosa färgen på husen, den klassiska musiken som spelas på vissa delar av nöjesfältet och deras roliga ordvitsar "Glassiären" heter en av glassaffärerna och "Liseberg- ett rent nöje" står det på papperskorgarna. Har många bra minnen därifrån. Ofta när vi kom dit så var mormor eller mamma tvungen att hålla fast mig i armarna för att jag inte skulle springa bort i folkmassan, helt galet upphetsad var man. Hjärtat slog snabbare, näsan andades in alla dofter av mat och godis omvartannat och ögonen lyste. Det spratt i hela kroppen på en, benen hoppade upp och ner, armarna flög lite hur som helst, huvudet gick fram och tillbaka och man gav ifrån sig små sjuka läten. Såg ut som ett litet cp barn gjorde man eller som Adams och Ylvas hund Rocks. Det händer inte så ofta nu mera men ibland när jag känner mig riktigt lycklig så blir jag sådär, dom personer som sett mig bokstavligt dampa loss av lycka vet hur roligt det ser ut.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och sociala lite.

Don't chase the beat of your heart
Don't let yourself fall apart

Det vart ju kanske inte riktigt som vi hade tänkt oss. Det börjar med att det är jordens kö utanför Liseberg så det tog kanske cirka en timma innan vi hade köpt inträde och åkpass. Jag och Maria kutade iväg direkt för att värma upp med Lisebergsbanan. "Vi stoppar tågen några minuter för att spola av vagnarna" Jes...någon hade spytt ner sig. Efter det tog vi höjdskräcken och sedan Spinrock, värt att nämna var att det tog cirka en timma i kö för varje åkattraktion.

Efter det var vi hungriga och begav oss mot Burger King för att snabbt och lätt kunna slänga i oss lite mat. Men oj vad tji vi fick. Barnfamiljer i drivor som okuperade alla bord med barnvagnar  (det fanns endast utomhusplatser) Skrikande hungriga barn med stressade föräldrar som stod i den fruktansvärt oändliga kön för att få beställa. Jag gick runt bland borden för att knipa en ledig plats medans dom andra beställde. Medans hann jag tänka flera gånger att jag aldrig någonsin ska skaffa barn och funderade starkt på att bränna bort mina äggstockar med laser. Vi hann åka två berg och dalbanor till innan vi var tvungna att rusa till bilen eftersom parkeringstiden gick ut klockan sju. På 6 och en halvtimme han vi åka 5 saker. Jag har ruskigt ont i ryggen och i fötterna.

Jag längtar hem, men bara lite. Planerar inte hemfärd föräns runt den 20 augusti och det är ju en månad kvar tills dess så jag hinner längta hem ännu lite till.

Efter två mackor med salami, en tallrik med yoghurt och flingor, ett ägg och en kopp med kaffe så är jag fit for fight för Liseberg. Japp, det blir jag mamma och Maria och kanske mormor som ska dit. Vilket gäng hahaha! Men Sebban har aldrig gillat Liseberg eftersom han alltid blir så illamående.

Jag ska nog starta en grupp på Facebook. "Våga-vägra-Winnerbäck!" tror jag bestämt att den ska heta.
Nu ska jag göra mig iordning.

Blev väckt vid 10 efter att ha somnat vid 7. Kände verkligen att jag ville begrava en yxa i ansiktet på närmaste person... Sjukligt trött satt jag och käkade min frukost, bara kaffet hjälpte. En stor kopp fylld med svart kaffe senare så ryckte det lite i ögonlocken och jag kunde ta itu med städningen av huset. Dammsuga, torka och stryka. Idag kommer mamma, Tommy och Maria ned hit och vi ska då förflytta oss till mammas moster Kristina och bo där eftersom vi är för många för att bo hos mormor och morfar. Det ska bli riktigt kul.
 
Skönt att slippa lite golf för det är det enda vi gör här, spelar golf. Mormor och morfar är båda riktigt duktiga i det och tävlar flera gånger i veckan och bor brevid golfbanan också... Fast det verkar tro att både jag och sebban ska bli värsta golfproffsen haha och därför är det hård träning som gäller hela tiden. men det är riktigt roligt att spela och jag och mormor ska gå ut lite senare idag.

Kaffe måste nog vara den socialaste drycken som finns, en sällskapsdryck helt enkelt.

Dom personer som dricker mest kaffe är pensionärer och folk som arbetar skulle jag tro.  De flesta pensionärer har säkert så tråkigt hela dagarna att dricka kaffe är det enda dom gör, förutom att kolla hur många grader det är ute och läsa tidningen. Kanske dom går över till någon granne eller släkting för att fika, prata och dricka ännu mer kaffe. Jag har fått en bild av att det är så...

Personer som arbetar dricker nog också väldigt mycket kaffe och det är nog dom som dricker allra mest. Det är i arbetsrummen det händer, man häller i sig liter efter liter av perkulator kaffet, berättar historier och snackar skit för att ta en paus och koppla av från jobbet. Det är morgonkaffe, förmiddagskaffe, lunchkaffe och eftermiddagskaffe. Självklart ser alla scheman olika ut men det här tror jag stämmer in rätt bra över den arbetande personens kaffedrickande.

Något som jag har märkt är att folk verkar ha riktigt svårt är att säga nej till en kopp till, även om man inte vill ha någon. Det är nästan oartigt av gästen att säga nej till kaffe om det bjuds på en ännu en kopp. Allt man pratar om, alla ämnen, saker man tänkt ta upp dör ut bara för att man inte tog den där femte koppen.

Jag älskar kaffe, kaffe älskar jag, får jag inte kaffe så dricker jag choklad.

And now over for something completley different!

Hade en jäkligt skum och lite småläskig dröm inatt. Hatar att jag för det mesta kommer ihåg drömmar riktigt detaljerat och eftersom inte det här var en bra dröm utan obehaglig och minst sakt detaljrik så...var det inte bra helt enkelt. Har skrivit ner den här.

Går genom stan och är på väg till TT, det är vinter, det snöar, är mörkt och ovanligt tyst. Jag har en hund i koppel och jag tänder en cigg med en tändsticka. Hunden ser ut som en Collie fast mindre, den går mig ungefär till knäna, jag vet inte vad den heter men namnet börjar på C eller med She. Jag har aldrig sett eller träffat den här hunden förut, men jag håller den i koppel och den är med i min dröm så vem bryr sig? 

Det finns inga bilar på gården när jag kommer fram till TT, klockan måste vara runt 11 eller senare på natten. Smålamporna lyser gula i fönstret, jag går upp för trappan och fimpar cigaretten. Hela vägen hemmifrån så har jag rökt på samma vilket hade varit ganska omöjligt i verkligheten.  Jag låser upp dörren, både nycklarna och dörrhandtaget är iskallt och jag har inga handskar. Ute var det tyst men när jag kommer in så är det ännu tystare, hunden har fått följa med in och hon springer runt i fiket och nosar överallt. Stolarna står som vanligt huller om buller och flera koppar står lämnade på bordet med kallt kaffe i.

Jag går förbi läskautomaten och ut i korridoren, svänger av åt vänster mot toaletterna och tar upp nycklarna ännu en gång för att låsa upp våran lokal. Hör hur hunden galopperar förbi i korridoren,säkert lycklig över att det finns så mycket att utforska och nosa på. Jag går in i våran lokal. Här i drömmen får jag reda på vad jag ska göra på TT. Jag ska hämta min elgitarr och ta hem den. Gitarren står lutad mot väggen brevid fönstret. Jag går fram till fönstret och tittar ut mot Hjalmarlundbomsvägens korsning. Lamporna på gruvan lyser och jag fastnar med blicken, vet inte hur länge jag står där för än jag vaknar upp och börjar leta efter bagen till gitarren. Den är inte det lättaste att hitta eftersom vi har det ganska stökigt, men tillslut så finner jag den ihopknycklad under bordet.

Nu kan jag äntligen gå hem och sova, jag packar snabbt in gitarren och går mot dörren. Då hör jag hur en stämmare med metronom sakta går igång och börjar klicka borta på Sara's piano. Jag vänder huvudet mot pianot. Lamporna på stämmaren blinkar i takt med metronomet. Pianot har nedfällt lock och på locket ligger stämmaren. Jag går sakta mot pianot, ju närmare jag kommer desto snabbare klickar metronomet. När jag är framme vid pianot är metronomet maxat. Den lilla pinnen svänger som en vindrutetorkare fort fram och tillbaka över skärmen på stämmaren. Jag trycker bestämt ner pekfingret på off och hinner knappt nudda den för än den stänger av sig. Sjukt det är vad det är. Men ingen skada skedd och jag slappnar av. Helt plötsligt hör jag hur en sträng från en gitarr som hänger på väggen vid soffan går av. Jag vänder mig om och går sakta mot soffan, det är gitarren längst till höger som har en D-sträng av. Jaja, men det har ju hänt hemma också, ingen fara, det kan ju egentligen hända när som helst (allt detta säger jag till mig själv i drömmen). Det hänger två gitarrer till ovanför soffan, jag tittar på dom och ser till min förskräckelse hur stämskruvarna på båda gitarrerna sakta vrider åt sig själva hårdare och hårdare. Nu blir det för mycket för mig, jag skyndar ut genom dörren och hör varje gång en sträng går av på gitarrerna. En efter en.

Jag fumlar med nycklarna och låser dörren. Börjar gå tillbaka i korridoren mot fiket, stannar tvärt vid läskautomaten. Var fan är hunden? Börjar ropa namnet på den och ser mig omkring. Inga skyndande tassar hörs, det är alldeles tyst. Jag ropar igen och igen. Nu hör jag ett skall, det kommer från övervåningen. Jag ropar ännu fler gånger på att den ska komma, men inget mer hörs. Finns inget annat att göra än att gå upp och hämta den. Jag känner mig inte så spak längre trots det som hände inne i lokalen (Hade detta hänt i verkligheten så hade jag skrikit i högans sky och flytt fältet redan vid metronomet, men eftersom det är en dröm så är det ju annorlunda) Så jag traskar igenom hela korridoren, svänger av och skuttar upp för trappan hur orädd som helst. Jag börjar att kalla på hunden ännu en gång, men ingenting hörs. Går genom korridoren på övervåningen. Känslan av att jag måste få tag på hunden blir starkare, jag kan inte gå utan den, den måste vara med mig, varför vet jag inte men den MÅSTE vara med mig. Inget skällande och ingen hund som möter mig när jag kommer ut till soffgrupperna vid vinden. Nu börjar jag bli orolig, om den inte finns här så var finns den då? Den kan ju inte vara på nedervåningen för då skulle jag ju ha mött den.

Går fram till vindsdörren och kikar upp på dockan som tittar ut genom fönstret, jag känner på dörren men den är låst. Plötsligt hör jag ett skall från nedervåningen, hur fan kunde den ha gått förbi mig och tillbaka utan att jag märkt det? Men jag drar en lättad suck och går tillbaka genom korridoren. Nu kan jag gå hem och glömma allt det här. Jag går ned för trappan, gör en sväng, tvärstannar och bara stirrar. Källardörren står vidöppen. Nu orkar jag inte mer, det blir för mycket. Går fram till dörren och ropar ett hallå. Ingen svarar. Jag väntar. Tankarna rusar runt i huvudet. Vem har öppnat dörren? Är hunden där nere? Brukar inte den är dörren vara låst? Att lämna hunden på TT är otänkbart, inte för att det gör något om den tillbringar natten här, jag kan ju gå och hämta den imorgon bitti. Men det är något med hunden, jag måste ha hunden med mig så är det bara. Plötsligt blir jag arg, arg på den förbannade byrackan, arg på mig själv för att jag gick hit och framförallt arg på den eller dom eller kanske till och med DET som har öppnat källardörren, satt igång metronomet och pajat alla strängarna. Jag kan inte få in i huvudet att allt hände av sig själv.

Ilsket klampar jag ner för trappan och stannar vid foten av den och skriker argt hundens namn. Inget hörs. Då går jag rätt in i rummet till vänster, det är kolmörkt men jag bryr mig inte. Börjar skrika, svära och eldar upp mig själv ännu lite till. En gruvlig stank når mina näsborrar och jag tystnar tvärt. Det är den vidrigaste stank jag någonsin känt i hela mitt liv. Vad är det som luktar? Jag står med ryggen mot dörren och hinner inte ens vända mig om förrän den smäller igen. Jag gallskriker och slänger mig ner på marken och börjar krypa i mörkret efter väggen. Ser ingenting men handen hittar tillslut väggen och jag sätter mig med ryggen emot den. Får panik och börjar snyfta, det känns som om jag inte får någon luft. Stanken har blivit skarpare och det är nära på att jag kräks på mig själv. Andas genom munnen med snabba korta andetag. Vad fan är det här för djävulskap? Jag skriker åt personen/ personerna som utsätter mig för det här.  Borta vid dörren hörs ett gurglande läte. Nu vill jag dö. Jag har ingenting att försvara mig med, men jag har tändsticksasken. Om jag tänder en tändsticka så kan jag i alla fall se hur personen eller personerna ser ut och då blir det kanske lite lättare att se vad jag har att göra med. Men vill jag se? Jag gör ett snabbt val och tar upp tändsticksasken ut fickan. Tar ut en tändsticka och sätter fyr på den. I samma ögonblick som tändstickan tänds lyser ett ansikte upp bara några centimeter från mitt ansikte. Tovigt långt hår, stirrande vidöppna ögon och munnen med ruttna tänder ler ett sinnessjukt flin. Sen vaknar jag. Bläääääääääääääääääääää. De var inge roligt. :(

Idag har jag råkat äta en rutten avokado, spelat golf (sänkt mitt handikapp, yay! :D) gjort en birdie, lagat mat, diskat, diskat ännu mer och läst Illustrerad vetenskap.

Den här våren har varit en riktigt berg och dalbana för mig och den tuffaste i mitt liv. Det har hänt mycket bra saker men också mycket dåliga och jag har fått ett helt annat perspektiv på livet och på mig själv. Mig själv ja... Jag har många gånger inte känt igen mig själv alls. Jag har blivit en kall, elak och egoistisk person som snackat en sådan jävla massa skit, behandlat folk illa, varit orättvis och handlat helt fel i olika situationer. Gång på gång har jag gjort fel, varit dum och jävlig men inte lärt mig ett helvetesjävlaskit av mina handlingar! Jag är ingen elak person, jag vill ingen illa och jag försöker att inte bry mig men när det blir för jobbigt och jag känner mig hotad så blir det taggarna utåt helt enkelt. Och det var idag som jag insåg allt detta.

Nu är det fan skärpning som gäller för min del, jag ska ta mig själv i kragen och förändra tillbaka mig själv till den jag egentligen är. För det här är inte jag! Jag ska vara snäll, inte bry mig om vad andra gör. Jag har slutat ta mina förbannade p- piller eftersom jag vart deprimerad och helt jävla psyksjuk i huvudet av dom! Misstänker att mycket av mina totala failanden ligger i dom där små pillerna... Fast det är inte bara deras fel såklart. Nu är det nytt liv som gäller med små steg i taget. Jag ska bli snällare och godare än Gud själv. Okej...smått överdrift där. Men snällare än Jesus ska jag i alla fall bli! Och nu måste jag verkligen sova för jag ska upp halv 7 imorgon för att spela och vara med i min första golftävling någonsin. Vad bra att jag har ont i handleden också... NEJ! Inga negativa tankar nu! *Bitchslapp*